Välj rätt avloppsanläggning

Det är markförhållandena och vilken skyddsnivå som gäller på din fastighet som avgör vilken typ som passar bäst.

Olika avloppsanläggningar

Att tänka på

Avloppsanläggningen ska vara utformad så att du enkelt kan göra underhåll och service och så att du enkelt kan kontrollera att den fungerar korrekt. Du får inte koppla avfallskvarnar, vatten från backspolning av vattenfilter eller dag- och dräneringsvatten till avloppsanläggningen.

Slamavskiljare

Slamavskiljaren, exempelvis en trekammarbrunn, är placerad före de olika varianter av reningssteg som finns. Slamavskiljaren är en förbehandling som avlägsnar grova partiklar från avloppsvattnet så att efterföljande reningssteg (exempelvis infiltration eller markbädd) inte sätter igen. Den ska vara täthetsprovad och dimensionerad för ett hushåll med minst fem personer.

Det gäller för slamavskiljare:

  • Ytterkanten på slamavskiljaren bör placeras minst 10 meter från bostadshuset och minst 4,5 meter från fastighetsgränsen.
  • Slamavskiljaren bör ha minst 20 meter skyddsavstånd till vattentäkter.
  • Från rören som går från huset till slamavskiljaren och vidare till nästa reningssteg bör det vara ett skyddsavstånd på minst 10 meter till närmaste vattentäkt.
  • Slamavskiljaren bör placeras över grundvattennivån.
  • Du bör inte spränga i berggrunden för att lägga ned slamavskiljare eller rör eftersom det riskerar att förorena närliggande vattentäkter.
  • Det ska vara framkomlig väg och finnas en uppställningsplats för slambilen. Avståndet mellan slamavskiljaren och uppställningsplatsen får vara som längst 25 meter. Höjdskillnaden får inte heller vara för stor.

Infiltration och markbädd

Marken ovanpå en infiltration eller markbädd inte får inte belastas av tunga fordon eller boskap eftersom det kan skada bädden. Placeras en infiltration eller markbädd på åkermark bör du märka ut eller hägna in bädden.

Går det inte att få självfall mellan huset och avloppsanläggningen kan det behövas en pumpanläggning före eller efter bädden.

Provgrop
Vill du anlägga en infiltration eller markbädd behöver du gräva en provgrop. Miljöinspektören kommer ut och bedömer vilka typer av avloppsanläggningar som marken är lämplig för. Kom ihåg att ha en stege på plats. Ibland tar vi jordprov som vi skickar på kornstorleksanalys.

Infiltration
Infiltrationsanläggningen renar avloppsvattnet när det rinner genom naturliga jordlager ned till grundvattnet. Reningen sker genom naturliga biologiska, fysikaliska och kemiska processer.

Markens egenskaper avgör när det är lämpligt att använda infiltration.

Om jorden exempelvis innehåller för mycket lera kommer vattnet inte att kunna rinna undan tillräckligt snabbt. Då är det olämpligt att använda en infiltration.

Markbädd
Markbädden renar avloppsvattnet när det rinner genom flera olika lager tillfört sandmaterial. Det renade vattnet samlas upp och leds bort via en utloppsledning till en lämplig utsläppspunkt. Det kan vara exempelvis ett dike eller åkerdränering.

En markbädd kan därför användas även om jorden är lerig, och därmed olämplig för en infiltration. Ibland behöver markbädden utrustas med tät botten.

Kompletterande fosforavlastning till infiltration och markbädd

Markbäddar och infiltrationer kan kompletteras med ett fosforavlastande steg för att förbättra reningen. Det kan vara genom kemisk fosforfällning, en fosforfälla eller urinseparering.

Kemisk fosforfällning – placeras innan infiltration eller markbädd
Vid kemisk fosforfällning doseras en fällningskemikalie i avloppet, antingen före eller i slamavskiljaren. Kemikalien gör att fosforn sjunker till botten i form av slam i slamavskiljaren. Fosforfällningen ger mer slam och man kan därför behöva en slamavskiljare med större volym.

Fosforfälla – placeras efter markbädd
I fosforfällan finns ett kalkbaserat material som binder fosfor. Materialet ska bytas ut med jämna mellanrum och kan då användas som gödning.

Urinseparerande toalett – urinen samlas upp redan i toaletten
Urinen samlas upp direkt i toaletten och leds till en separat behållare. Och eftersom urin innehåller mycket fosfor är det ett bra gödningsmedel.

Filterreningsverk

Filterreningsverk kallas ibland ”markbädd på burk”. De fungerar enligt liknande principer som en markbädd men har ofta mindre yta. Om man har WC anslutet till avloppet ska filterreningsverk alltid kompletteras med fosforavlastning, vanligen i form av kemisk fosforfällning innan filterreningsverket eller en fosforfälla efter filterreningsverket.

Minireningsverk

Minireningsverk använder samma teknik som stora reningsverk med slamavskiljning och sedimentering samt biologisk och kemisk rening. En del minireningsverk har inbyggd slamavskiljning, och man behöver därför inte alltid ha en separat slamavskiljare. Det renade vattnet leds bort via en utloppsledning till en lämplig utsläppspunkt som exempelvis ett dike eller åkerdränering. Minireningsverk behöver ibland kompletteras med en mindre efterpoleringsbädd.

Sluten tank

Avloppet separeras så att WC-avloppet leds till en separat tank medan bad-, disk- och tvättvattnet (BDT-vattnet) renas på annat sätt, till exempel i en tvåkammarbrunn med efterföljande infiltration eller markbädd. Den slutna tanken bör kombineras med vattensnål toalett eller vakuumtoalett för att minska antalet tömningar.

Eftersom det inte blir något utsläpp från en sluten tank kan det vara en lämplig lösning där skyddsavståndet till närliggande vattentäkter är kort.

Placering av avloppsanläggningen

Om du vill släppa ut det renade avloppsvattnet utanför din egen fastighet måste du ha markägarens tillstånd.

När renat avloppsvatten infiltreras i marken behöver du tänka på att:

  • Du inte bör släppa ut renat avloppsvatten direkt till sjöar och vattendrag.
  • Utsläppspunkten ska lokaliseras så att belastningen på miljön blir så liten som möjligt. Det betyder exempelvis att ytterkanten på en avloppsanläggning bör placeras minst 10 meter men helst mer än 30 meter från ytvatten eller diken.
  • Avloppsanordningen bör placeras nedströms i grundvattenströmmen räknat från vattentäkten och lägre i terrängen än vattentäkten. Den bör också placeras nedströms borrhål för bergvärme.
  • Vid maximalt vattenuttag bör grundvattennivån i närbelägna grävda vattentäkter ligga högre än nivån på grundvattnet under avloppsanordningen.
  • Det horisontella skyddsavståndet från avloppsanordningen till dricksvattentäkten bör motsvara grundvattnets transportsträcka under minst två till tre månader, när maximalt vattenuttag sker. Skyddsavståndet bör aldrig vara mindre än 20 meter men helst minst 50 meter. Avståndet varierar bland annat beroende på vilken jordart det är på platsen. I genomsläpplig grusig morän transporteras grundvattnet till exempel snabbare än i tät lera. En geohydrologisk konsult kan ge upplysningar om grundvattnets riktning och transporthastighet.
  • Det ska vara minst en meter mellan infiltrationsnivå och högsta grundvattennivå eller berg. Det innebär att det under spridarledningarna alltid ska finnas minst en meter jord som inte står i vatten, även under en regnig höst eller under snösmältningen.
  • Du inte bör spränga i berggrunden där infiltration eller markbädd ska anläggas eftersom det finns risk att närliggande vattentäkter förorenas.
  • Minska risken att infiltrationer eller markbäddar sätts igen av inväxande rötter genom att ta bort träd som står nära anläggningen. Tänk på att träd ofta har ett rotsystem som är minst lika stort som trädkronan.

Ledningar i marken

Om du är osäker på om det finns ledningar i marken där du vill anlägga avloppet kan du ställa en fråga på webbpaltsen ledningskollen.se. Tjänsten är gratis att använda.

ledningskollen.se

Fornlämningar i marken

Tänk på att lämna in ansökan i god tid om du vet att det finns fornlämningar i marken där avloppet ska anläggas. Kommunen behöver nämligen få ett yttrande från kulturmiljöenheten på länsstyrelsen innan beslut om tillstånd kan fattas. Du kan söka efter kända fornlämningar på Riksantikvarieämbetets webbplats.

Riksantikvarieämbetets webbplats

Om du själv hittar något som kan vara en fornlämning när du gräver måste du avbryta grävningen och kontakta kulturmiljöenheten på länsstyrelsen.

Reningskrav och skyddsnivåer

Anläggningen ska ha godkänd reningsgrad för näringsämnen och skydda mot spridning av smitta. Reningskraven gäller både miljöskydd och hälsoskydd. Kraven delas in i normal skyddsnivå och hög skyddsnivå. Det är förhållandena på fastigheten och i naturen runtomkring som bestämmer var normal respektive hög skyddsnivå gäller.

Till områden med hög skyddsnivå räknas till exempel platser med närhet till vattentäkter, badplatser, sjöar, vattendrag och vattenskyddsområden.

Kommunen bestämmer skyddsnivån

Kommunens miljöinspektörer hjälper dig att göra en första bedömning av vilken skyddsnivå som gäller för din fastighet. Den slutliga bedömningen av skyddsnivån gör miljö- och byggnadsnämnden vid tillståndsprövningen.

Miljöskydd

Normal skyddsnivå
Anläggningen ska klara följande rening:

  • 90 procent reduktion av syreförbrukande organiska ämnen (mätt som BOD7)
  • 70 procent reduktion av fosfor (mätt som total–fosfor).

Hög skyddsnivå
Anläggningen ska klara följande rening:

  • 90 procent reduktion av syreförbrukande organiska ämnen (mätt som BOD7)
  • 90 procent reduktion av fosfor (mätt som total−fosfor).

Vilken typ av avloppsanläggning du kan välja beror på vilken skyddsnivå som gäller för din fastighet. I tabellen nedan hittar du exempel på anläggningar.


Normal skyddsnivå



Hög skyddsnivå



Infiltration



Eventuellt infiltration i mäktiga jordlager



Markbädd med fosforavlastning



Markbädd med fosforavlastning



Minireningsverk



Minireningsverk med efterpolering



Filterreningsverk med fosforavlastning



Filterreningsverk med fosforavlastning



Sluten tank för WC och separat rening av övrigt vatten (i till exempel markbädd)



Sluten tank för WC och separat rening av övrigt vatten (i till exempel markbädd)


Förmultningstoalett eller förbränningstoalett, och separat rening för övrigt vatten (i till exempel markbädd)


Förmultningstoalett eller förbränningstoalett, och separat rening för övrigt vatten (i till exempel markbädd)


Hälsoskydd

Normal skyddsnivå
Utsläpp av renat avloppsvatten får inte öka risken för spridning av smitta eller att dricks- och badvatten förorenas av bakterier. Utsläppet får inte heller orsaka dålig lukt.

Hög skyddsnivå

Förutom krav på normal skyddsnivå kan kommunen ställa speciella krav, till exempel att:

  • Utsläppspunkten görs mer svårtillgänglig.
  • Anläggningen görs mer robust.
  • Det finns fler reningssteg.
  • Uppehållstiden för vattnet i anläggningen förlängs.
  • Varierande flöde utjämnas.
  • Orenat avloppsvatten inte kan läcka ut vid exempelvis strömavbrott.